Are we human or are we dancer
Det är ju alldeles försmädligt att det ska vara så gott med ischoklad. Utan att tänka på konsekvensena har jag proppat i migdrygt en halv påse. Min mage mår sådär. Jag är ovän med min hals och det har knappast blivit bättre sen igår. Förutom detta mår jag alldeles prima! Jag kan inte påstå att det varit en stabil dag, men det har gått i alla fall. Nu tänkte jag först och främst på skolan.
Efter skolan letade jag och pappa ljusstakar i två hela timmar. Vi båda var väldigt kräsna, värre än vanligt, men hittade tillslut en sort vi nöjde oss med. Vi hann med lite andra inköpsärenden också.
Nu skall jag alldeles strax se en film, men innan det måste jag öva. Skall uppträda på en julmarknad imorgon.
Förresten, The Killers är för bra!
Cíao
Efter skolan letade jag och pappa ljusstakar i två hela timmar. Vi båda var väldigt kräsna, värre än vanligt, men hittade tillslut en sort vi nöjde oss med. Vi hann med lite andra inköpsärenden också.
Nu skall jag alldeles strax se en film, men innan det måste jag öva. Skall uppträda på en julmarknad imorgon.
Förresten, The Killers är för bra!
Cíao
25/11
Och vad har jag gjort denna tisdag?
Jag har avverkat fyra filmer, samt några avsnitt Vänner,
tränat på låten Coming in from the cold,
druckit vatten och...
... ingenting annat.
Storebror verkar ha för sig något där nere i köket. Det låter som en elvisp.
Något med disk kan det ju aldrig vara. Får jag se honom diska så får jag en hjärtattack.
Jag skall nog gå ner och kolla efter. Cíao
Grattis pappa.
Nej, det är aldrig för tidigt för en lussebulle.
A meaning less travelled
Igårkväll gav jag mig ut i snöstormen med Ellen.
Vi promenerade nog i mer än två timmar. Jag lämnade av henne hemma hos sig, och skulle själv sedan försöka stå emot den kraftiga och kyliga vinden dom sista meterna hem till mig. Det gick inget vidare. Jag drabbades av en tung huvudvärk. Kroppen orkade inte hålla spänst, mina knän blev som spagetti utan att jag kunde göra något åt saken. Jag ramlade omkull på vägkanten, utan någon som helst kontroll över vad som hände. Vad jag tidigare hade ätit den kvällen ville inte stanna kvar i magen, utan allt kom upp innan jag ens hann agera vad som hänt eller hände.
Jag ringde min mamma så fort jag kände någon sorts balans i kroppen, och hon kom och hämtade mig. Ibland kan mammor vara väldigt bra att ha.
Väl hemma blev det bara värre. Klockan var strax efter nio och jag gick och la mig direkt. Somnade nog aldrig riktigt på hela natten. Eller kanske då och då. Minns att jag vaknade nästan en gång per timme, och önskade att det skulle bli morgon. Kände mig lika slö imorse som igårkväll och såg ingen poäng med att åka till skolan för att spy i deras toaletter istället för min egen.
Storebror kände sig också sjuk och stannade även han hemma från skolan. Lillebrors skolbuss körde inte idag p g a väglaget, så han var också hemma.
Runt klockan nio tog jag temp, och det visade sig att jag hade 38,6 i feber. Jag har nästan aldrig feber, så det är extra jobbigt när det väl händer. Lam i hela kroppen. Vet inte vad jag skall sysselsätta mig med. Någon som inte är för ansträngande, men samtidigt får det inte vara tråkigt. För då blir allt bara värre. Nej, usch. Det har varit TV-tittande hela dagen.
Jag försökte göra Gehörläxan, men det resulterade kraftigare huvudvärk. Jag försökte också sortera lite kläder, utan någon större framgång. Det är helt enkelt meningen att man skall vara sängliggande då man är sjuk, men jag kan ju inte vara still!
Pappa kom hem från jobbet nyss. Hade tänkt mig få höra ;"Hej, mår du bättre än imorse, har du ätit och druckit klokt?" men fick istället höra ;"Karro? Karolina? KAROLINA!? Packa genast upp kylvarorna, jag måste gå ut och skotta eftersom du inte brytt dig om det hela långa dagen trots att du varit hemma och inte gjort något!"
Jo, det är min pappa det...
Det är ganska sorgligt, faktiskt. Han tror mig aldrig när jag är sjuk, trots att jag är det så sällan. Knappt fem gånger per år. Och jag kunde ju ha skottat, för jag har ju varit hemma hela dagen. Men jag är sjuk och bör hålla mig inne. Och någon av mina andra bröder som känt sig betydligt mycket bättre än vad jag gjort hela dagen kunde ju ha gjort ett handtag.
Nu längtar jag efter att mamma skall komma hem. Då skall jag i hennes sällskap försöka få i mig en kopp té och en smörgås.
Förresten så dröjer det inte länge till jul, då min syster kommer hem. Jag längtar faktiskt efter henne.
Cíao!
Vi promenerade nog i mer än två timmar. Jag lämnade av henne hemma hos sig, och skulle själv sedan försöka stå emot den kraftiga och kyliga vinden dom sista meterna hem till mig. Det gick inget vidare. Jag drabbades av en tung huvudvärk. Kroppen orkade inte hålla spänst, mina knän blev som spagetti utan att jag kunde göra något åt saken. Jag ramlade omkull på vägkanten, utan någon som helst kontroll över vad som hände. Vad jag tidigare hade ätit den kvällen ville inte stanna kvar i magen, utan allt kom upp innan jag ens hann agera vad som hänt eller hände.
Jag ringde min mamma så fort jag kände någon sorts balans i kroppen, och hon kom och hämtade mig. Ibland kan mammor vara väldigt bra att ha.
Väl hemma blev det bara värre. Klockan var strax efter nio och jag gick och la mig direkt. Somnade nog aldrig riktigt på hela natten. Eller kanske då och då. Minns att jag vaknade nästan en gång per timme, och önskade att det skulle bli morgon. Kände mig lika slö imorse som igårkväll och såg ingen poäng med att åka till skolan för att spy i deras toaletter istället för min egen.
Storebror kände sig också sjuk och stannade även han hemma från skolan. Lillebrors skolbuss körde inte idag p g a väglaget, så han var också hemma.
Runt klockan nio tog jag temp, och det visade sig att jag hade 38,6 i feber. Jag har nästan aldrig feber, så det är extra jobbigt när det väl händer. Lam i hela kroppen. Vet inte vad jag skall sysselsätta mig med. Någon som inte är för ansträngande, men samtidigt får det inte vara tråkigt. För då blir allt bara värre. Nej, usch. Det har varit TV-tittande hela dagen.
Jag försökte göra Gehörläxan, men det resulterade kraftigare huvudvärk. Jag försökte också sortera lite kläder, utan någon större framgång. Det är helt enkelt meningen att man skall vara sängliggande då man är sjuk, men jag kan ju inte vara still!
Pappa kom hem från jobbet nyss. Hade tänkt mig få höra ;"Hej, mår du bättre än imorse, har du ätit och druckit klokt?" men fick istället höra ;"Karro? Karolina? KAROLINA!? Packa genast upp kylvarorna, jag måste gå ut och skotta eftersom du inte brytt dig om det hela långa dagen trots att du varit hemma och inte gjort något!"
Jo, det är min pappa det...
Det är ganska sorgligt, faktiskt. Han tror mig aldrig när jag är sjuk, trots att jag är det så sällan. Knappt fem gånger per år. Och jag kunde ju ha skottat, för jag har ju varit hemma hela dagen. Men jag är sjuk och bör hålla mig inne. Och någon av mina andra bröder som känt sig betydligt mycket bättre än vad jag gjort hela dagen kunde ju ha gjort ett handtag.
Nu längtar jag efter att mamma skall komma hem. Då skall jag i hennes sällskap försöka få i mig en kopp té och en smörgås.
Förresten så dröjer det inte länge till jul, då min syster kommer hem. Jag längtar faktiskt efter henne.
Cíao!
Homeworks, bigtime
Jag hänger inte med längre. Allt går så fort, jag är alltid upptagen med saker/annat och det känns som att jag glömmer bort mig själv ibland. Jag vill inte verka ego, men lite tid för sig själv förtjänar man?
Jag är helt uppslukad av läxor, svåra dessutom, hela tiden. Spanskan är värst, jag förstår ingenting! Allt har helt enkelt höjts till en högre nivå, vilket jag borde varit beredd på redan från första skoladagen, eftersom jag visste hur det skulle bli. Men orken har försvunnit, och den verkar inte hitta tillbaka.
Jag glömde bort första idrottsprovet. Vi har fyra veckor på oss att plugga, men ändå lyckades jag inte öppna boken mer än en gång, dock inte dagen före. Nej, för då hade jag säkert kunnat svara på någon enstaka fråga. Jag vet inte vad resultatet blev, men jag vet att jag skall göra omprov. Jag kanske inte behöver, men jag vill. Jag tänker inte vara dålig i ämnet idrott. Aldrig i livet.
Som sagt, det känns som om jag inte har någon tid för mig själv längre. När jag kommer hem från skolan strax efter fyra har det redan mörknat och känns därför meningslöst med att bege sig ut för att motionera. Jag vet inte varför, jag antar att jag föredrar ljus helt enkelt. På torsdagar har jag iofs kör, men det blir nästan som skola eftersom jag gör samma saker på kören som jag gör i skolan. Det är ju hur kul som helst, det är inte det saken är. Något nytt hade aldrig varit fel.
Jag har inte tid att sitta här längre. Behöver sova för att orka med resten av veckan. Imorgon är schemat fullspäckat och jag förstår knappt hur jag skall hinna med allt. Torsdag blir inte bättre och defenitivt inte fredag. Jag har en begravning samt en fest framtid mig. Skall jag gråta eller lé?
Jag saknar fotboll, och jag skulle ge vad som helst för att få åka till Växjö och spela cup på fredag.
Jag är helt uppslukad av läxor, svåra dessutom, hela tiden. Spanskan är värst, jag förstår ingenting! Allt har helt enkelt höjts till en högre nivå, vilket jag borde varit beredd på redan från första skoladagen, eftersom jag visste hur det skulle bli. Men orken har försvunnit, och den verkar inte hitta tillbaka.
Jag glömde bort första idrottsprovet. Vi har fyra veckor på oss att plugga, men ändå lyckades jag inte öppna boken mer än en gång, dock inte dagen före. Nej, för då hade jag säkert kunnat svara på någon enstaka fråga. Jag vet inte vad resultatet blev, men jag vet att jag skall göra omprov. Jag kanske inte behöver, men jag vill. Jag tänker inte vara dålig i ämnet idrott. Aldrig i livet.
Som sagt, det känns som om jag inte har någon tid för mig själv längre. När jag kommer hem från skolan strax efter fyra har det redan mörknat och känns därför meningslöst med att bege sig ut för att motionera. Jag vet inte varför, jag antar att jag föredrar ljus helt enkelt. På torsdagar har jag iofs kör, men det blir nästan som skola eftersom jag gör samma saker på kören som jag gör i skolan. Det är ju hur kul som helst, det är inte det saken är. Något nytt hade aldrig varit fel.
Jag har inte tid att sitta här längre. Behöver sova för att orka med resten av veckan. Imorgon är schemat fullspäckat och jag förstår knappt hur jag skall hinna med allt. Torsdag blir inte bättre och defenitivt inte fredag. Jag har en begravning samt en fest framtid mig. Skall jag gråta eller lé?
Jag saknar fotboll, och jag skulle ge vad som helst för att få åka till Växjö och spela cup på fredag.
Swallow half the moon
Ojojoj, jag vet inte varför jag fortfarande är uppe.
Idag har Fanny varit här. Vi planerade lagträffen, som kommer ske på fredag, under en fika. Det gick framåt, båda två var fulla av idéer och nu är allt spikat. Det lär inte bli en enda lugn stund. Och på lördag morgon, ett träningspass. Åh, åh, åh. Jag saknar fotboll och det skall bli så jäkla skönt att få springa och sparka lite. Det kan ju faktiskt vara det sista jag gör inom den kategorin...
Något annat som händer på fredag är först och främst begravning. Usch. Och så kommer systeryster Å ner till ön, med familj, och stannar antingen till söndag eller måndag. Mysigt.
Nej, nu är det dags att sova. Jag skall ju orka gå upp imorgon.
Idag har Fanny varit här. Vi planerade lagträffen, som kommer ske på fredag, under en fika. Det gick framåt, båda två var fulla av idéer och nu är allt spikat. Det lär inte bli en enda lugn stund. Och på lördag morgon, ett träningspass. Åh, åh, åh. Jag saknar fotboll och det skall bli så jäkla skönt att få springa och sparka lite. Det kan ju faktiskt vara det sista jag gör inom den kategorin...
Något annat som händer på fredag är först och främst begravning. Usch. Och så kommer systeryster Å ner till ön, med familj, och stannar antingen till söndag eller måndag. Mysigt.
Nej, nu är det dags att sova. Jag skall ju orka gå upp imorgon.
The world spins madly on
En dag hemma känns som en vecka, dock en trevlig en.
Igårkväll sov Julia här efter att vi avverkat Svensson Svennson- filmen. Vi skulle egentligen se That 70's Show, men det sket sig om man säger så. Istället blev det alltså Svensson Svensson och varsin kopp julmust.
Vi vaknade strax innan halv tolv, åt frukost och pysslade med lite musik. När Julia åkte hem satte jag mig med Gehörläxan, hade lite kvar att göra. Vi skulle skriva tonerna till en låt och vi skulle lära in stamtonerna. Som tur är har jag inga problem med dem, vilket faktiskt ganska många i vår klass har, visade det sig. När den läxan var klar spelade jag lite piano, försöker lära mig Last Flowers med Radiohead och det går faktiskt framåt. Innan jag angrep blockflöjten spelade mamma den "annorlunda" versionen av Gläns över sjö och strand och jag sjöng till. Jag älskar att sjunga, och jag älskar jul-låtar, så det var hur fint, mysigt och underbart som helst. Efter den lilla sångstunden och flöjtspelandet fikade vi, det blev julté och pepparkakor. Ja, jag kanske är galen, men jag längtar så efter julen! Det kommer verkligen bli en riktigt bra en i år, jag känner det på mig.
Klockan tre slängde jag mig i soffan med en skål chips. Låg sedan och zappade mellan alla kanaler vi äger och det slutade med Ztv. Efter en stund fick jag skuldkänslor för att jag proppat i mig massa onyttigt och fick ett ryck. Jag skall ut och springa, hörde jag mig själv säga. Så jag bytte om, letade ficklampa och reflexväst och knöt gympaskorna.
Jag sprang längre än beräknat, vilket iofs var bra men det orsakade att jag blev sen till maten. Men vad gör det då? Och den frågan ställer jag inte mina föräldrar. Jag vet redan svaret.
Trots att familjen börjat äta bestämde jag mig för att duscha innan jag satte mig till bords, och det var väl inte mer än klokt, rättare sagt det var nog delvis för deras skull.
Maten var jättegod, och nu sitter jag här mätt och belåten. Och än är inte dagen över, om åtta minuter börjar Svensson Svensson! (Inte filmen jag såg igår) utan ett av de nya avsnitten som kommit, då barnen är vuxna. Jag skall hinna fixa en kopp té innan också, så jag måste kila genast.
Adiós / K
Igårkväll sov Julia här efter att vi avverkat Svensson Svennson- filmen. Vi skulle egentligen se That 70's Show, men det sket sig om man säger så. Istället blev det alltså Svensson Svensson och varsin kopp julmust.
Vi vaknade strax innan halv tolv, åt frukost och pysslade med lite musik. När Julia åkte hem satte jag mig med Gehörläxan, hade lite kvar att göra. Vi skulle skriva tonerna till en låt och vi skulle lära in stamtonerna. Som tur är har jag inga problem med dem, vilket faktiskt ganska många i vår klass har, visade det sig. När den läxan var klar spelade jag lite piano, försöker lära mig Last Flowers med Radiohead och det går faktiskt framåt. Innan jag angrep blockflöjten spelade mamma den "annorlunda" versionen av Gläns över sjö och strand och jag sjöng till. Jag älskar att sjunga, och jag älskar jul-låtar, så det var hur fint, mysigt och underbart som helst. Efter den lilla sångstunden och flöjtspelandet fikade vi, det blev julté och pepparkakor. Ja, jag kanske är galen, men jag längtar så efter julen! Det kommer verkligen bli en riktigt bra en i år, jag känner det på mig.
Klockan tre slängde jag mig i soffan med en skål chips. Låg sedan och zappade mellan alla kanaler vi äger och det slutade med Ztv. Efter en stund fick jag skuldkänslor för att jag proppat i mig massa onyttigt och fick ett ryck. Jag skall ut och springa, hörde jag mig själv säga. Så jag bytte om, letade ficklampa och reflexväst och knöt gympaskorna.
Jag sprang längre än beräknat, vilket iofs var bra men det orsakade att jag blev sen till maten. Men vad gör det då? Och den frågan ställer jag inte mina föräldrar. Jag vet redan svaret.
Trots att familjen börjat äta bestämde jag mig för att duscha innan jag satte mig till bords, och det var väl inte mer än klokt, rättare sagt det var nog delvis för deras skull.
Maten var jättegod, och nu sitter jag här mätt och belåten. Och än är inte dagen över, om åtta minuter börjar Svensson Svensson! (Inte filmen jag såg igår) utan ett av de nya avsnitten som kommit, då barnen är vuxna. Jag skall hinna fixa en kopp té innan också, så jag måste kila genast.
Adiós / K
This too
Well this is for you, J
- 23/7, jag glömmer aldrig
2008-11-06
Det får bli ett kort inlägg ikväll. Jag skall strax bädda ner mig i sängen och lyssna igenom Sonja Aldéns nya album "Under mitt tak". Hon är inte den största favoriten precis, och hon räknas heller inte som en av mina favoriter. Men man skall aldrig döma på förhand, så varför inte?
Fast förresten, innan det skall jag se ett ytterligare avsnitt H.T.G och bara känna mig nöjd över att jag blivit välsignad med medkänsla och empati jäntemot mina medmänniskor, bekanta som obekanta. Fy tusan vad vidrigt det måste vara att inte bry sig om andra människor ett skvatt utan bara tänka på sig själv. Fast... om man inte har förmågan att visa respekt mot andra, kanske man inte heller har förmågan att reflektera över hur man beter sig. Stackars, stackars människor. Hm, det där var långsint. Riktigt långsint. (Eftersom jag blir retad för serien jag följer med förkortningen ovan nämner jag den ej.)
Emma och Emil! Tack för ikväll, ni är super!
I'm out of here. Tjingeling!
Fast förresten, innan det skall jag se ett ytterligare avsnitt H.T.G och bara känna mig nöjd över att jag blivit välsignad med medkänsla och empati jäntemot mina medmänniskor, bekanta som obekanta. Fy tusan vad vidrigt det måste vara att inte bry sig om andra människor ett skvatt utan bara tänka på sig själv. Fast... om man inte har förmågan att visa respekt mot andra, kanske man inte heller har förmågan att reflektera över hur man beter sig. Stackars, stackars människor. Hm, det där var långsint. Riktigt långsint. (Eftersom jag blir retad för serien jag följer med förkortningen ovan nämner jag den ej.)
Emma och Emil! Tack för ikväll, ni är super!
I'm out of here. Tjingeling!
2008- 11- 01
Igår spelade jag och tjejerna den starkt efterlängtade Halloween-cupen. Vi hade jätteroligt, och vi var jättesnygga!
