Lycka till jävligt mycket inte

Denna dag har varit en av de sämsta någonsin. Min min klass är åt helvete kass. Jag har denna eftermidaddag, som jag spenderat hemma hos Maja med henne och Julia och som också var jättetrevlig, försökt komma på något bra med den - men har inte kommit på något. Jag antar att jag fortfarande funderar, trots att det är lönlöst. Det finns ett ord som passar så jävla bra på vår klass, och det är ytlig.

Fine, vi bestämde att vi skulle till Stockholm och gå på Grönan, men då snackade vi också om att priset skulle ligga på max 500 kr, vilket man redan då kunde räkna ut var ganska omöjligt. Redan då sa två till tre elever i klassen att de inte hade råd eller var villiga att lägga pengar på det. Jag förstår dem...

En båtresa upp, buss till vandrarhemmet, gå på stan en hel dag som säkerligen ingen vill göra utan pengar, restaurang + hela helgens luncher, Grönan inklusive bussresa dit och hem, båtresan hem. Frågar ni mig, så ser jag bara "pengar"... Kalla mig patetisk (för andra gången idag om ni vill), men jag håller fast vid vad jag sagt/tycker. En resa till Stockholm liksom... dit kan man väl åka närsomhelst! Dessutom är det ingen som jublar över att vi skall dit tillsammans med klassen heller. Nej, alla utnyttjar detta förslag för att få åka dit och umgås med dem vi redan umgås med dagligen. Ja, vi delar upp oss i alla våra smågrupper redan på båten upp. Vi skiter väl i resten av klassens medlemmar, dom är ju ändå bara tråkiga! Är det så det skall vara? Måste det vara så ytligt? Jag kräver inte att alla skall älska varandra, och jag kanske inte kom med världens bästa förslag och heller inte ett förslag som ni i klassen gillade, MEN det var ju bara min åksikt, eller hur? Fårö... Umgås där med klassen, blanda klassen i olika "lag" och t ex göra olika aktiviteter och förhoppningsvis övernatta där, då också använda oss till viss del av våra miljöpengar så vi slipper betala den stora summan det blir på Stockholmsresan. Men just det ja, det var ju bara ett förslag - som genast blev nerröstat. Jag följer inte med till Stockholm, för jag lägger hellre den där tusenlappen på något annat som jag kommer minnas. Då jag blir äldre och kanske får frågan; "Hade ni trevligt då ni var i Stockholm i din ungdom?" - "Eh, vilken resa till Stockholm?" Däremot så skulle vi nog alla kunna minnas en dag tillsammans på Fårö, det är i allafall vad jag tror...

Och du, min så kallade "lektionskompanjon"... Vi fick en uppgift, och den misskötte du rejält. Vart finns respekten? Lycka till med den attityden... Och för alla er som tror det; Jag försöker inte leka lärare, jag försöker inte vara någon slags kung som söker makt för att kunna härska, nej jag gjorde vad en annan lärare asked me to do... Och det här är vad jag får tillbaka. Great...Känner mig så unwanted så det finns inte...

RSS 2.0