A meaning less travelled
Igårkväll gav jag mig ut i snöstormen med Ellen.
Vi promenerade nog i mer än två timmar. Jag lämnade av henne hemma hos sig, och skulle själv sedan försöka stå emot den kraftiga och kyliga vinden dom sista meterna hem till mig. Det gick inget vidare. Jag drabbades av en tung huvudvärk. Kroppen orkade inte hålla spänst, mina knän blev som spagetti utan att jag kunde göra något åt saken. Jag ramlade omkull på vägkanten, utan någon som helst kontroll över vad som hände. Vad jag tidigare hade ätit den kvällen ville inte stanna kvar i magen, utan allt kom upp innan jag ens hann agera vad som hänt eller hände.
Jag ringde min mamma så fort jag kände någon sorts balans i kroppen, och hon kom och hämtade mig. Ibland kan mammor vara väldigt bra att ha.
Väl hemma blev det bara värre. Klockan var strax efter nio och jag gick och la mig direkt. Somnade nog aldrig riktigt på hela natten. Eller kanske då och då. Minns att jag vaknade nästan en gång per timme, och önskade att det skulle bli morgon. Kände mig lika slö imorse som igårkväll och såg ingen poäng med att åka till skolan för att spy i deras toaletter istället för min egen.
Storebror kände sig också sjuk och stannade även han hemma från skolan. Lillebrors skolbuss körde inte idag p g a väglaget, så han var också hemma.
Runt klockan nio tog jag temp, och det visade sig att jag hade 38,6 i feber. Jag har nästan aldrig feber, så det är extra jobbigt när det väl händer. Lam i hela kroppen. Vet inte vad jag skall sysselsätta mig med. Någon som inte är för ansträngande, men samtidigt får det inte vara tråkigt. För då blir allt bara värre. Nej, usch. Det har varit TV-tittande hela dagen.
Jag försökte göra Gehörläxan, men det resulterade kraftigare huvudvärk. Jag försökte också sortera lite kläder, utan någon större framgång. Det är helt enkelt meningen att man skall vara sängliggande då man är sjuk, men jag kan ju inte vara still!
Pappa kom hem från jobbet nyss. Hade tänkt mig få höra ;"Hej, mår du bättre än imorse, har du ätit och druckit klokt?" men fick istället höra ;"Karro? Karolina? KAROLINA!? Packa genast upp kylvarorna, jag måste gå ut och skotta eftersom du inte brytt dig om det hela långa dagen trots att du varit hemma och inte gjort något!"
Jo, det är min pappa det...
Det är ganska sorgligt, faktiskt. Han tror mig aldrig när jag är sjuk, trots att jag är det så sällan. Knappt fem gånger per år. Och jag kunde ju ha skottat, för jag har ju varit hemma hela dagen. Men jag är sjuk och bör hålla mig inne. Och någon av mina andra bröder som känt sig betydligt mycket bättre än vad jag gjort hela dagen kunde ju ha gjort ett handtag.
Nu längtar jag efter att mamma skall komma hem. Då skall jag i hennes sällskap försöka få i mig en kopp té och en smörgås.
Förresten så dröjer det inte länge till jul, då min syster kommer hem. Jag längtar faktiskt efter henne.
Cíao!
Vi promenerade nog i mer än två timmar. Jag lämnade av henne hemma hos sig, och skulle själv sedan försöka stå emot den kraftiga och kyliga vinden dom sista meterna hem till mig. Det gick inget vidare. Jag drabbades av en tung huvudvärk. Kroppen orkade inte hålla spänst, mina knän blev som spagetti utan att jag kunde göra något åt saken. Jag ramlade omkull på vägkanten, utan någon som helst kontroll över vad som hände. Vad jag tidigare hade ätit den kvällen ville inte stanna kvar i magen, utan allt kom upp innan jag ens hann agera vad som hänt eller hände.
Jag ringde min mamma så fort jag kände någon sorts balans i kroppen, och hon kom och hämtade mig. Ibland kan mammor vara väldigt bra att ha.
Väl hemma blev det bara värre. Klockan var strax efter nio och jag gick och la mig direkt. Somnade nog aldrig riktigt på hela natten. Eller kanske då och då. Minns att jag vaknade nästan en gång per timme, och önskade att det skulle bli morgon. Kände mig lika slö imorse som igårkväll och såg ingen poäng med att åka till skolan för att spy i deras toaletter istället för min egen.
Storebror kände sig också sjuk och stannade även han hemma från skolan. Lillebrors skolbuss körde inte idag p g a väglaget, så han var också hemma.
Runt klockan nio tog jag temp, och det visade sig att jag hade 38,6 i feber. Jag har nästan aldrig feber, så det är extra jobbigt när det väl händer. Lam i hela kroppen. Vet inte vad jag skall sysselsätta mig med. Någon som inte är för ansträngande, men samtidigt får det inte vara tråkigt. För då blir allt bara värre. Nej, usch. Det har varit TV-tittande hela dagen.
Jag försökte göra Gehörläxan, men det resulterade kraftigare huvudvärk. Jag försökte också sortera lite kläder, utan någon större framgång. Det är helt enkelt meningen att man skall vara sängliggande då man är sjuk, men jag kan ju inte vara still!
Pappa kom hem från jobbet nyss. Hade tänkt mig få höra ;"Hej, mår du bättre än imorse, har du ätit och druckit klokt?" men fick istället höra ;"Karro? Karolina? KAROLINA!? Packa genast upp kylvarorna, jag måste gå ut och skotta eftersom du inte brytt dig om det hela långa dagen trots att du varit hemma och inte gjort något!"
Jo, det är min pappa det...
Det är ganska sorgligt, faktiskt. Han tror mig aldrig när jag är sjuk, trots att jag är det så sällan. Knappt fem gånger per år. Och jag kunde ju ha skottat, för jag har ju varit hemma hela dagen. Men jag är sjuk och bör hålla mig inne. Och någon av mina andra bröder som känt sig betydligt mycket bättre än vad jag gjort hela dagen kunde ju ha gjort ett handtag.
Nu längtar jag efter att mamma skall komma hem. Då skall jag i hennes sällskap försöka få i mig en kopp té och en smörgås.
Förresten så dröjer det inte länge till jul, då min syster kommer hem. Jag längtar faktiskt efter henne.
Cíao!
Kommentarer
Trackback
