Homeworks, bigtime
Jag hänger inte med längre. Allt går så fort, jag är alltid upptagen med saker/annat och det känns som att jag glömmer bort mig själv ibland. Jag vill inte verka ego, men lite tid för sig själv förtjänar man?
Jag är helt uppslukad av läxor, svåra dessutom, hela tiden. Spanskan är värst, jag förstår ingenting! Allt har helt enkelt höjts till en högre nivå, vilket jag borde varit beredd på redan från första skoladagen, eftersom jag visste hur det skulle bli. Men orken har försvunnit, och den verkar inte hitta tillbaka.
Jag glömde bort första idrottsprovet. Vi har fyra veckor på oss att plugga, men ändå lyckades jag inte öppna boken mer än en gång, dock inte dagen före. Nej, för då hade jag säkert kunnat svara på någon enstaka fråga. Jag vet inte vad resultatet blev, men jag vet att jag skall göra omprov. Jag kanske inte behöver, men jag vill. Jag tänker inte vara dålig i ämnet idrott. Aldrig i livet.
Som sagt, det känns som om jag inte har någon tid för mig själv längre. När jag kommer hem från skolan strax efter fyra har det redan mörknat och känns därför meningslöst med att bege sig ut för att motionera. Jag vet inte varför, jag antar att jag föredrar ljus helt enkelt. På torsdagar har jag iofs kör, men det blir nästan som skola eftersom jag gör samma saker på kören som jag gör i skolan. Det är ju hur kul som helst, det är inte det saken är. Något nytt hade aldrig varit fel.
Jag har inte tid att sitta här längre. Behöver sova för att orka med resten av veckan. Imorgon är schemat fullspäckat och jag förstår knappt hur jag skall hinna med allt. Torsdag blir inte bättre och defenitivt inte fredag. Jag har en begravning samt en fest framtid mig. Skall jag gråta eller lé?
Jag saknar fotboll, och jag skulle ge vad som helst för att få åka till Växjö och spela cup på fredag.
Jag är helt uppslukad av läxor, svåra dessutom, hela tiden. Spanskan är värst, jag förstår ingenting! Allt har helt enkelt höjts till en högre nivå, vilket jag borde varit beredd på redan från första skoladagen, eftersom jag visste hur det skulle bli. Men orken har försvunnit, och den verkar inte hitta tillbaka.
Jag glömde bort första idrottsprovet. Vi har fyra veckor på oss att plugga, men ändå lyckades jag inte öppna boken mer än en gång, dock inte dagen före. Nej, för då hade jag säkert kunnat svara på någon enstaka fråga. Jag vet inte vad resultatet blev, men jag vet att jag skall göra omprov. Jag kanske inte behöver, men jag vill. Jag tänker inte vara dålig i ämnet idrott. Aldrig i livet.
Som sagt, det känns som om jag inte har någon tid för mig själv längre. När jag kommer hem från skolan strax efter fyra har det redan mörknat och känns därför meningslöst med att bege sig ut för att motionera. Jag vet inte varför, jag antar att jag föredrar ljus helt enkelt. På torsdagar har jag iofs kör, men det blir nästan som skola eftersom jag gör samma saker på kören som jag gör i skolan. Det är ju hur kul som helst, det är inte det saken är. Något nytt hade aldrig varit fel.
Jag har inte tid att sitta här längre. Behöver sova för att orka med resten av veckan. Imorgon är schemat fullspäckat och jag förstår knappt hur jag skall hinna med allt. Torsdag blir inte bättre och defenitivt inte fredag. Jag har en begravning samt en fest framtid mig. Skall jag gråta eller lé?
Jag saknar fotboll, och jag skulle ge vad som helst för att få åka till Växjö och spela cup på fredag.
Kommentarer
Trackback
